Asbest delas in i två mineralgrupper: serpentin och amfiboler. Serpentingruppens enda asbestmineral är krysotil, vit asbest, vars fibrer är krusiga och böjliga. Det finns fem amfibolasbester: amosit, krokidolit, antofyllit, tremolit och aktinolit, och deras fibrer är raka och styva. Grupperna skiljer sig i kristallstruktur och kemisk sammansättning, men alla sex asbesttyperna är cancerframkallande och hanteras på samma sätt som asbest.
Den här artikeln handlar om skillnaden mellan grupperna: vad namnen betyder, varför krysotil och amfiboler har olika fibrer, varför inte alla serpentiner och amfiboler är asbest och vad gruppen betyder i analysresultatet. Egenskaper och användningsområden för varje asbesttyp hittar du på sidan asbesttyper.
Vad betyder serpentin och amfibol?
Serpentin och amfibol är breda grupper av silikatmineral, inte asbestsorter i sig. Båda grupperna omfattar flera mineral, och bara en del av dem förekommer i naturen i fiberform, alltså som asbest. Asbest är därmed en handelsbeteckning, som också används i regelverk, för sex mineral när de har kristalliserat som fibrer. Vad fiberform innebär förklaras i artikeln asbestfiber.
Serpentingruppen
Serpentiner är magnesiumrika silikater som bildas när en magnesiumrik bergart omvandlas av vatten. Gruppens vanligaste mineral, antigorit och lizardit, är inte fibrösa. Serpentin som har kristalliserat i fiberform är krysotil, och det är gruppens enda asbestmineral.
Amfibolgruppen
Amfiboler är en stor mineralgrupp som finns i många bergarter. De flesta amfiboler, som vanlig hornblände, förekommer i berget som icke-fibrösa kristaller. Två av de fem amfibolasbesterna är kända under sina handelsnamn: amosit är fibrös grunerit och krokidolit fibrös riebeckit. Antofyllit, tremolit och aktinolit är mineralnamn som används för både den fibrösa och den icke-fibrösa formen.
Varför har krysotil och amfiboler olika fibrer?
Skillnaden beror på kristallstrukturen, det vill säga hur atomerna är ordnade inne i mineralet.
Krysotil: rör av upprullade skikt
Krysotilens kristallstruktur består av tunna skikt som inte lägger sig helt plant på varandra utan rullar ihop sig. Resultatet är en ihålig, rörformad fibrill. I knippen är krysotilfibrerna mjuka, böjliga och ofta krusiga, och de gick till och med att spinna och väva till textilier.
Amfiboler: raka nålar från kedjestrukturen
Amfibolernas kristallstruktur bygger på dubbelkedjor som löper i kristallens längdriktning. Kristallen klyvs längs kedjorna, och fibrerna blir raka, styva och nålformiga. Från knippena lossnar raka fibrer som kan vara mycket tunna.
Kemisk skillnad
Krysotil är ett magnesiumsilikat. Amfibolasbesternas sammansättning varierar från typ till typ:
- Antofyllit: magnesium och järn
- Tremolit: kalcium och magnesium
- Aktinolit: kalcium, magnesium och järn
- Amosit: mycket järn samt magnesium
- Krokidolit: natrium och järn
Det är just de här skillnaderna i grundämnen som gör att laboratoriet kan skilja asbesttyperna åt.
Spelar gruppen någon roll för hälsorisken?
Amfibolfibrer har visat sig stanna kvar längre i lungorna än krysotilfibrer, och särskilt risken för mesoteliom anses vara större för amfibolasbest än för krysotil. Skillnaden gör ändå inte krysotil ofarlig. Alla sex asbesttyperna är cancerframkallande, och Arbetsmiljöverkets regler för asbestarbete gäller oavsett asbesttyp. Om du är orolig för att ha exponerats, tala med en läkare.
Serpentin och amfibol i byggnader
Krysotil är den vanligaste asbesttypen i byggmaterial. Den har använts till exempel i asbestcement (eternit), vinylplattor, lim och takpapp. Amosit och krokidolit har framför allt använts i sprutad isolering och brandskydd samt i industriell isolering. Tremolit och aktinolit var inga viktiga handelsvaror, men de kan förekomma som förorening i andra mineral.
Av materialtypen går det inte att avgöra vilken grupp det innehåller, och samma prov kan innehålla flera asbesttyper. Om naturliga förekomster kan du läsa i artikeln asbest i naturen.
Varför är den icke-fibrösa formen en viktig skillnad?
Eftersom samma mineral också kan förekomma i berget i icke-fibrös form kan krossat stenmaterial eller stendamm innehålla till exempel partiklar av tremolit, aktinolit eller antofyllit som inte är asbestfibrer. Mineralets namn säger alltså inte ensamt om det rör sig om asbest. I laboratoriet avgör både partikelns form och dess kemiska sammansättning.
Hur skiljer laboratoriet serpentin från amfiboler?
Semlab undersöker proven med JEOL SEM-EDS elektronmikroskop enligt standarden ISO 22262-1. Identifieringen bygger på två saker:
- Form: i elektronmikroskopets bild syns om fibrerna är krusiga, böjliga knippen eller raka, styva nålar, och om de har en fibers proportioner.
- Sammansättning: grundämnesanalysen (EDS) mäter fiberns halter av magnesium, kisel, järn, kalcium och natrium. Av förhållandet mellan dem framgår om fibern är krysotil eller någon av de fem amfibolasbesterna.
Skillnaderna mellan metoderna jämförs i artikeln analysmetoder för asbest.
Vad betyder gruppen i resultatet?
Du får resultatet på svenska via e-post, vanligtvis samma dag som provet kommer fram till laboratoriet. Där står om asbest påvisades i provet och i så fall vilken asbesttyp. Av typen framgår samtidigt vilken grupp fyndet tillhör.
- Krysotil påvisad: materialet innehåller asbest. Rivning och bearbetning planeras som ett asbestarbete.
- Amfibolasbest påvisad: åtgärderna är desamma. Rivningen görs av ett företag med behörighet för asbestsanering.
- Ingen asbest påvisad: resultatet gäller provstället och likadant material. Andra material undersöks separat.
De praktiska åtgärderna beror alltså inte på om fyndet är serpentin eller amfibol. Nästa steg beskrivs i artikeln positivt asbestresultat, och provtagningen i artikeln så tar du ett asbestprov.
Vad kostar en asbestanalys?
Analysen kostar 39,90 € + moms per prov, det vill säga 50,07 € inkl. moms (finsk moms 25,5 %), och priset per prov är detsamma för 1–100 prov. Portot ingår inte. Du kan beställa analysen på nätet, betala med kort och skicka provet med PostNord till laboratoriet.