Analysmetoder för asbest: PLM, SEM-EDS, TEM och XRD

Analysmetoder för asbest bygger på ett mikroskop som gör fibrerna synliga och en mätning som visar mineralets kemiska sammansättning eller kristallstruktur. De vanligaste metoderna är polarisationsmikroskopi (PLM), svepelektronmikroskopi med grundämnesanalys (SEM-EDS), transmissionselektronmikroskopi (TEM) och röntgendiffraktion (XRD). För prov av byggmaterial är PLM och SEM-EDS vanligast. Semlab analyserar materialprov med JEOL SEM-EDS elektronmikroskop enligt standarden ISO 22262-1.

I den här artikeln jämförs metoderna på en allmän nivå: vad var och en ser, vad den används till och var dess gränser går. En översikt över vad en asbestanalys är hittar du i artikeln vad är en asbestanalys, och hur Semlabs instrument fungerar beskrivs närmare på sidan analys av asbestprov.

Vad måste analysmetoden ta reda på?

Att identifiera asbest är en kedja av tre frågor. Metoderna skiljer sig åt i vilka av frågorna de kan besvara.

1. Finns det fibrer i provet? För att hitta fibrerna krävs tillräcklig förstoring och upplösning.
2. Är fibrerna asbest? Fibriga partiklar finns även i asbestfria material, så formen räcker inte. Det behövs information om sammansättningen eller kristallstrukturen.
3. Vilken asbesttyp? De sex asbesttyperna skiljer sig åt i kemi och struktur. Läs mer i artikeln serpentin och amfibol.

Dessutom är det skillnad på att undersöka ett materialprov och ett luftprov. I ett materialprov tar man reda på om byggmaterialet innehåller asbest. I ett luftprov räknar man hur många fibrer det finns i luften.

Polarisationsmikroskop (PLM)

Ett polarisationsmikroskop är ett ljusmikroskop där provet granskas i polariserat ljus. Mineralen identifieras utifrån sina optiska egenskaper, som form, brytningsindex, dubbelbrytning och utsläckning. Ofta används också dispersionsfärgning, där fibrerna läggs i en känd vätska och mineralet bestäms utifrån färgkanterna runt fibrerna.

• Användning: den traditionella grundmetoden för asbestanalys av byggmaterial. Huvudmetoden i standarden ISO 22262-1 är polarisationsmikroskopi med dispersionsfärgning. Enligt standarden kan identifieringen också göras med SEM- eller TEM-elektronmikroskop tillsammans med grundämnesanalys, och elektronmikroskop kan behövas när fibrerna är för tunna för ljusmikroskopet eller när bindemedlet sitter för hårt fast på dem.
• Styrkor: en etablerad och vanlig metod som gör det möjligt att snabbt gå igenom provet som helhet.
• Begränsningar: ljusets upplösning begränsar möjligheten att upptäcka mycket tunna fibrer. Bitumen, plast och andra bindemedel kan dölja fibrerna, och då måste provet förbehandlas. Identifieringen bygger på optiska iakttagelser, så analytikerns erfarenhet har stor betydelse.

Faskontrastmikroskop (PCM)

Ett faskontrastmikroskop är ett ljusmikroskop som har använts för att räkna fibrer i luftprov. På filtret räknas de fibrer som uppfyller WHO:s fiberdefinition: längd över 5 mikrometer, tjocklek under 3 mikrometer och ett förhållande mellan längd och tjocklek över 3:1.

• Användning: fiberräkning i luftprov.
• Begränsningar: metoden skiljer inte asbestfibrer från andra fibrer och ser inte de tunnaste fibrerna. Därför ersätts den i allt högre grad av elektronmikroskopi vid fiberräkning i luftprov.

SEM-EDS: svepelektronmikroskop och grundämnesanalys

Ett svepelektronmikroskop (SEM) avbildar provet med en elektronstråle i stället för ljus. Bilden visar fiberns form och proportioner även när fibrerna är för tunna för ett ljusmikroskop. En energidispersiv spektrometer (EDS) som är kopplad till instrumentet mäter den röntgenstrålning som uppstår i fibern, och ur den får man fiberns grundämnessammansättning.

• Användning: både material- och luftprov.
• Styrkor: form och kemisk sammansättning fås från samma fiber. Utifrån sammansättningen skiljs asbest från andra fibrer och de sex asbesttyperna från varandra.

TEM: transmissionselektronmikroskop

I ett transmissionselektronmikroskop (TEM) går elektronstrålen genom ett mycket tunt preparat. Med instrumentet syns även de allra tunnaste fibrerna. Elektrondiffraktion visar fiberns kristallstruktur, och en kopplad EDS visar sammansättningen.

• Användning: särskilt luftprov, dammprov och specialundersökningar.
• Styrkor: högst upplösning, och både kristallstruktur och sammansättning fås från samma fiber.
• Begränsningar: provberedningen är mer arbetskrävande än i de andra metoderna, och TEM är inte lika vanligt vid rutinanalys av byggmaterial.

XRD: röntgendiffraktion

Vid röntgendiffraktion (XRD) riktas röntgenstrålning mot ett malt prov, och de kristallina mineralens kristallstruktur identifieras utifrån det diffraktionsmönster de ger.

• Användning: för att ta reda på mineralsammansättningen, till exempel vid undersökning av ballast och industrimineral.
• Begränsningar: XRD visar inte partiklarnas form, så metoden kan inte skilja ett minerals fibriga asbestform från dess icke-fibriga form. Små mängder kan vara svåra att upptäcka bland andra mineral. Därför är XRD en kompletterande metod och räcker inte ensam för asbestanalys av byggmaterial.

Varför använder Semlab JEOL SEM-EDS elektronmikroskop?

Semlab analyserar alla materialprov med JEOL SEM-EDS elektronmikroskop. Skälen är praktiska:

• Med instrumentet syns även tunna fibrer som är svåra att urskilja i ett ljusmikroskop.
• Grundämnesanalysen skiljer asbest från andra fibrer och identifierar alla sex asbesttyper.
• Samma instrument passar för både material- och luftprov.
• Analysen görs enligt standarden ISO 22262-1, och resultatet skickas per e-post på svenska, vanligtvis samma dag som provet kommer fram till laboratoriet.

Semlab är ett laboratorium i Finland som analyserar prov som kunderna själva har tagit och skickat per post. Vi gör inga asbestinventeringar på plats.

Metoden kan inte rätta till ett dåligt prov

Inte ens den noggrannaste metoden hittar asbest som inte finns i provet. Provet måste representera det material som du tänker riva eller bearbeta, och alla skikt måste vara med.

Använd engångshandskar och andningsskydd av minst klass FFP3 när du tar provet, fukta provstället, lossa en bit på ungefär 2–5 centimeter genom alla skikt, packa den i två återförslutningsbara plastpåsar och märk påsen med var provet togs. Täck till sist provstället med tejp och torka av området med en fuktig trasa.

Närmare anvisningar finns i artikeln hur man tar ett asbestprov, och hur många prov du behöver beskrivs i artikeln hur många asbestprov behövs. Hur du läser resultatet beskrivs i artikeln så tolkar du asbestresultatet.

Vad kostar en asbestanalys?

Analysen kostar 39,90 € + moms per prov (50,07 € inkl. moms, finsk moms 25,5 %), och priset är detsamma för 1–100 prov. För beställningar på fler än 100 prov kan vi komma överens separat. Porto ingår inte i priset. Du kan beställa analysen på nätet, betala med kort och skicka provet med PostNord till laboratoriet i Finland.