Vid renovering i en bostadsrättsförening är den största praktiska risken inte bara ett prov som saknas, utan oklara uppgifter: från vilken lägenhet, vilket rum och vilket material resultatet kommer. När det finns flera objekt sparar ett enhetligt sätt att namnge proverna både fel och onödiga extra besök.
Kom överens om hur proverna namnges före provtagningen
Använd samma struktur på varje påse och i varje beställning, till exempel ”lgh 1201 / badrum / väggkakel med underliggande lager”. Om det finns flera byggnader eller trapphus, lägg också till byggnad och trappuppgång.
Skilj på resultatet och vad det gäller
Resultatet i rapporten gäller det prov som skickades in. För besluten i projektet måste man därför veta om provet representerar en lägenhet, ett visst materialparti eller en större likadan konstruktion. Det ska inte lämnas till att någon försöker minnas det i efterhand.
Samla besluten på ett ställe
Spara provets namn, foto, provtagningsplats och rapport tillsammans i projektets dokumentation. Anteckna också vilket arbetsmoment resultatet gäller och vem som har fattat beslutet om hur arbetet ska fortsätta. Då tittar entreprenör, förvaltare och beställare på samma uppgifter.
När behövs ett nytt prov?
Ett nytt prov är motiverat om materialet i en annan lägenhet ser annorlunda ut, om renoveringshistoriken är en annan eller om platsen för det ursprungliga provet inte motsvarar det nya rivningsstället. Att lägenheterna har samma gatuadress gör inte materialen likadana.
Tydlig namngivning gör laboratorieresultatet till användbar projektinformation. Samtidigt minskar risken att ett korrekt resultat kopplas till fel lägenhet eller fel materiallager.